Ojojoj, här kommer rapport som heter duga.
Allt började med att jag får ett meddelande och ser att det är Jezper (snultbult) Ivarsson som frågar om jag vill hänga med till 10 gradarn.
Självklart vill jag det, men jag hade ju lovat Marcus att vi skulle fiska på Bratten om ett par dagar. Men det löser sig nog tänker jag.
Lite för tight inpå så blir det till att rafsa ihop vad jag hinner och sen fara iväg norrut.
Vi möts upp och jag hoppar över till hans bil för vidare färd till Havstenssund.
Nördnivån är hög när vi fantiserar om de olika drömarter som vi vill fånga.
Så sitter man där efter nästan 2 timmars båtfärd på havet tillsammans med några andra båtar.
Vi börjar på en position känd för blåkäft och även om strömmen är hård så lyckas jag pricka två stycken som följer med hem.
För att slippa strömmen testar vi längre söderut mot Inferno.
Det ska visa sig vara ett riktigt bra beslut.
Första spännande som sker är att Jezper får ett monsterhugg!
Han kämpar länge och väl innan en håkäring bryter ytan jämte båten.
Den mäts till 160cm och man märker på Jezper att han är utom sig av lycka.
Vi fortsätter sen en bit till och hamnar jämte Lars Örnskov som tipsar oss om en het plats.
Där får inte betet ligga ifred länge innan jag har napp.
"Det känns som en lubb" säger jag när jag vevar in.
"Det ser ut som en lubb" säger jag när jag först skymtar den i vattnet.
"JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA" skriker jag när jag faktiskt ser vad det är.
En skoläst lyfts in i båten och jag studsar och skriker av glädje över min 98:e art i svenska vatten.
Jezper är också glad för min skull tills han börjar undra om jag sket ner mig av lycka för en odör sprider sig snabbt på båten.
Det visar sig att skoläst (eller iaf den här) stinker något fruktansvärt illa.
"Släng den överbord!" hojar han till mig men jag vägrar.
Jag stålsätter mig och väger, mäter, fotar och dessutom filéar den efter att Örnskov ropar till oss att den är god att äta.
När jag till slut kastar i det som är kvar börjar Jezper snart se mindre grön ut.
Lars ska köra vidare och han rekommenderar att vi tar deras plats, vilket vi gladeligen gör då de fått mycket spännande där.
Jezper hinner precis få ner sitt tackel till botten när det nappar och upp kommer en art jag aldrig sett förut.
En djuphavskungsfisk eller snabeluer som den också kallas.
Jag vill också ha men trots att jag kämpar hela natten och morgonen så får jag ingen snabel.
Men precis när vi ska köra vidare får jag något annat.
Jag märker inte ens att det är någon fisk på innan jag ska lyfta in tacklet och ser att där hänger något.
En blåvitling även känd som kolmule lyfts in och nu är resan en artsuccé på riktigt då jag säkrat min 99:e art.
Både jag och Jezper har fått två nya arter var och vi kan lyckliga köra hemåt innan vågorna hinner tillta allt för mycket.
Slutet gott allting gott.
Eller...?
Hur blev det med den där turen till Bratten?
Jo efter mycket om och men, lyckades vi faktiskt komma iväg.
Lite senare än tänkt men bättre än inget så glider båten ner för Hunnebostrands ramp.
Vi kör ut i mörka natten och är inte framme fören ca 2 på natten.
Där ligger en annan båt som hälsar oss välkomna ut.
Fisket går riktigt trögt då jag inte får någonting på natten men Marcus däremot lyckas ganska snart med att ta sin 91:a art i Sverige!
En blåkäxa får honom att tjoa högt och den följs av flera till. Men inget på mitt spö. :(
Det hinner bli morgon innan jag än en gång ska veva upp för att byta bete när jag känner att det är lite tyngre den här gången.
Jag har väl en blåkäxa jag med men så fel jag hade.
Direkt när fisken skymtas långt ner i vattnet förstår jag vad det är och jag tror inte mina ögon.
Jag skriker och hoppar så båten nästan sjunker när jag lyfter upp en hågäl/ringhaj!
Min 100:e art är ett faktum och jag är så glad så ord kan inte beskriva känslan.
Vi mäter, väger, fotar, mäter igen, väger igen, fotar igen innan vi till slut låter den stackarn simma tillbaka ner i djupet.
Teamet som ligger en bit bort har hört tumultet och frågar på radion om vi fått något kul.
När de får höra allt så får jag bara som svar, "hoppas ni behöll den".
"Varför skulle vi göra det" frågar jag.
Jo det visar sig att det saknas ett svenskt rekord på arten!
En fångades ifjol men den godkändes inte som rekord då de missat att fota mot måttband, något vi som tur var gjorde.
Men jag blir ändå lite nervös. Tänk om den inte godkänns...
Jag behöver dock inte oroa mig länge då jag knappt en timme senare lyfter in en till och dessutom ännu större hågäl!
Den här gången väljer vi att behålla den, både för rekordets skull men även då vi ser att kroken tagit väldigt illa och den blöder kraftigt.
Ganska snart börjar det dock blåsa kraftigt och vi packar ihop för att köra hemåt.
Då sker det som inte får ske där ute.
Motorn startar inte...
Vi kämpar och kämpar men den vill inte.
Det andra teamet kommer över och försöker hjälpa till men det går inte.
De erbjuder sig att anropa hjälp så fort de kommit så långt in så de får täckning.
Men i ett sista försök med batteribooster och hårda pump på bränsleblåsan så hostar motorn till slut till och går igång.
Vilken lättnad och i grevens tid då vågorna nu börjat bli riktigt otrevliga.
Kursen sätts mot hamn och väl inne letar vi oss snabbt till Kustcharken som gladeligen ställer upp med en krönt våg för kontrollvägning.
Den vägs till 860g och vi passar på att kontrollera våra vågar samtidigt och även de visar samma. Det betyder att båda hajarna kan godkännas som svenska rekord!
Obligatorisk dubbelnugge!
Trötta och glada kör vi hem igen med en historisk fisketur bakom oss.
Totalen blev:
Marcus: 470 poäng10st Blåkexa 200g, 400g, 410g, 430g, 480g, 520g (reg)
Andy: 11238 poäng4st Makrill
4st Blåkexa 500g (reg), 550g 50cm (reg)
2st Blåkäft 900g 40cm (dubbelt ligarekord, reg) 1050g 42cm (dubbelt ligarekord, reg)
1st Skoläst 1,8kg, 82cm (ny art, dubbelt ligarekord, reg)
1st Kolmule/blåvitling 370g, 37cm (ny art, dubbelt ligarekord, reg)
2st Hågäl/ringhaj 650g, 64cm (ny art Sverige, svenskt rekord, reg) 860g, 69cm (svenskt rekord, reg)
