Fredag den 13:e! Jag och Adam dividerar fram och tillbaka om vad vi ska hitta på under lördagens fiskepass, Gullmaren, paddtorsk, Tjuvahålan, Göta Älv, Delsjön, båtfiske, plattfisk?
Till sist bestämmer vi att vi är för dåligt förberedda och att vi måste tänka enkelt, vi åker till Nissan och metar gädda, ett beslut som visade sig vara det rätta.
Jag åker inom fiskexporten och köper lite räkor, några feta makrillar och en god räk- och kräftbakelse.
Fyra feta makrillar i dryga halvkilosklassen kändes prisvärda och borde kunna locka gammelgäddan till hugg väl?
Jag cyklar ner till första tåget mot Halmstad på lördagmorgonen men hinner inte hoppa på tåget för ens Andy skickar en bild på en fantastiskt fin Ätran-gädda på 8,1kg och 102cm. Troligen samma gädda som jag fångade i mitten av februari.
Andys näst största gädda hittills! Han och Marcus var på plats innan det blev ljust ute men jag och Adam hade inte tappat hoppet än.
Vi åker till en håla som vi vet att gammelgäddan lurar i, kanske kan de samlas innan leken här?
Ganska snart efter att vi har fått ut spöna har Adam ett napp på sill men sillen blir stulen och det är lugnt igen.
Jag kör med två gäddmete agnade med makrill och roar mig med att ömsom äta räkor och ömsom mäska med räkhuvud. Testar samtidigt att meta lite med ett tredje spö agnat med räka och till sist gungar det räkagnade spöt till! Tydligt tuggande känns men mothugget missar. Jag får en chans till på räkan men med samma resultat. Även Adam missar ett napp på sill. Vi misstänker färna men vad det än var blev nog fiskarna mätta för nu är det dött.
Vi fiskar några timmar utan resultat och kan med viss frustration konstatera att Andy och Marcus drar gädda på gädda.
7,5 kilo på nästa fisk som också är en återfångst av allt att döma.
Vi konstaterar att hålan som kändes het inte var rätt plats, flyttar oss till nästa ställe som efter någon timmes fiske utan tillstymmelse till pill också överges.
Villrådiga och desorienterade drar vi vidare uppströms Nissan i sökandet efter den ultimata lekvassen.
Vi beslutar oss att stanna på ett ställe vi ibland metar sutare, braxen och lake på där vi tagit många fina fiskar genom åren. Förutsättningarna är de rätta för gädda här även om vi aldrig tagit någon stor gädda här förut så ger vi det en chans.
Det är faktiskt lite liv i vattnet här, några småfiskar rör sig i ytan och det är mycket sjöfågel i området. I den klassiska sutarviken, blir det mer och mer aktivitet allt eftersom solens strålar spricker igenom den annars kyliga och lite disiga vårdagen.
Vi konstaterar att det nu är behagligt att sitta och meta även om vi inte får någon fisk.
Plötsligt hörs ett glädjevrål från Adam!
En gärs har tagit på hans frilinespö intill kanten och dagen är räddad!
Nu tacklar även jag upp ett litet mete med flöte och en liten storlek 18 krok för att inte gå helt lottlös och kanske fixa lite betesfisk om inte annat?
Adam har ställt upp sina spö ett 30 tal meter ifrån varandra på flankerna medan jag har koncentrerat mina gäddmete till mitten av vår fiskesträcka där jag vet att det är en håla.
Adam går bort till sitt vänstra spö för att kolla så att allt är som det ska.
Då hör jag knarret från en slirbroms som låter konstigt...
Kollar på Adam men det kommer inte från hans mekande.
Kollar på mina spö men nej inte där heller.
Går bort och kollar på Adams högra spö som står böjt och gungar regelbundet med knarren sjungande i låg frekvens.
-Adam du har napp!!!! skriker jag ut i den tidigare så lugna vårdagen.
Adam kommer springande i galopp och lyfter upp spöt för att konstatera att fisken fortfarande går långsamt iväg.
-Gör mothugg!! Gör mothugg!! stojar jag hoppandes upp och ner.
Adam som inte har samma uppfattning om hur länge fisken fått gå iväg med betet och som är medveten om storleken på makrillen som sitter på är kylig och avvaktande men gör efter mer påtryckningar från sin äldre vän ett mothugg som sitter.
Det kraftiga spöt böjs ner i korken och linan formligen sprutar ut i en 20-30 meter lång rusning.
Jag reagerar på en mikrosekund och springer allt jag kan till håven som ligger en bit bort, men är tillbaka i händelsernas centrum lika snabbt igen.
Jag tittat på Adam där han står och kämpar för kung och fosterland (trots sin annars skeptiska inställning till monarkin) tittar på håven i medium size, tittar på Adams böjda spö, tittar på håven igen och konstaterar kallt att håven nog inte kommer att räcka till.
Håven kastas upp i skogen, jackan åker av och ärmarna kavlas upp, här kommer gälgreppet att behövas.
Fisken börjar nu tvingas in närmre land och till sist skymtar vi gäddan som simmar på behörigt avstånd en bit under ytan. Den är stor, men kanske inget monster?
Fisken gör en bra rusning till vänster mot mina spön och rundar mitt ena gäddmete utan att Adam kan kontra. Här är bottnen bra och jag säger till Adam att ignorera och fortfarande pressa in. Risken att mitt bete ska fastna i bottnen är liten och dessutom är baitrunnern påslagen på min rulle.
Nu pressar Adam och gäddan får ge med sig, fisken är fyra meter ut när vi ser att enkelkroken sitter synligt i mungipan. Här är det läge att landa så fort som möjligt.
Jag sitter beredd och sträcker mig ut mot fisken i ett försök att nå gällocket men det gillar inte fisken som tar ett skutt och nästan hoppar upp på land. Tacksamt kastar jag mig efter fisken, får tag på stjärspolen med ena handen och läger handen varsamt men bestämt under den smällfeta buken på fisken.
Glädjevrål!
Fisken ligger säkrad i strandkanten.
Min lina går fortfarande runt Adams och vi blir tvungna att kroka loss fisken vi strandbrinken.
Kroken sitter bara runt mungipan och lossnar läskigt lätt när Adam pillar på den.
Troligen hade ett oturligt skak på huvudet räckt för att fisken inte skulle kommit upp.
Adam lyfter varsamt upp fisken i gälgreppet och med en stödjande hand under buken.
-Jävlar vad tung!
-Detta är nog pb, säger jag.
Adams gamla Siesjörekord på 7,75kg känns mycket illa ute. Fisken är inte så lång men en av de absolut tjockaste gäddmadamer som vi sett.
Vi placerar fisken med lite möda i håven och säkrar den i vattnet igen för vägning, mätning och foto.
Hur stor är den egentligen?
Vi mäter den till 109cm, en riktigt fin fisk.
Buken är inte av denna värld och efter att ha kontrollvägt fisken i håven med två olika vågar kan vi konstatera att fisken exklusive håv väger 10,55kg en drömgräns på 10 kilo är nådd!!
Ligans näst tyngsta gädda genom tiderna är ett faktum!
En vacker pjäs som föll för en bottenmetad halv makrill med 2/0 enkelkrok och nylontafs 1,0mm.
En stolt fångstman som inte putsat sitt gäddpb sedan 1997 då hans gamla gädda på 7,75kg och 101cm tog ett skeddrag i Siesjön. Även Adams längdpb på den ålliknande gädda på 107,4cm och 4,3kg också från Siesjön inte längre höll måttet.
Jag plåtade för kung och fosterland och alla bilderna är tagna under en kort session för att inte riskera fiskens hälsa.
En sista bild innan gäddan får friheten åter och hon var snabb att simma tillbaks, så snabb att jag knappt han filma återutsättningen.
Vi är så glada och gör en krigsdans och kramar om varandra innan det är dags att skicka bilder till alla vi känner.
Edvin kommer på det fenomenala smeknamnet Starke Adålf när han får se Adams monster till gädda och konstaterar kallt att Adam måste vara stark som lyckats dra in en sån jätte. Fast inte lika stark som pappa Peter som redan vid 10? års ålder ju landade en 12 kilos madam.
Lyriska sitter vi och metar av resten av dagen men utan större framgångar.
Jag lyckas i alla fall fånga lite abborrbete till sist med sex små mörtar och två små löjor på mitt flötmete.
Vi ger oss i skymningen med summa summarum en fantastisk fiskedag färskt i minnet.
Vi har sett både kungsfiskare, forsärla, tranor, rådjur, gäss och inte minst en monstergädda!
Det visades sig att vi gjort rätt val av fiske och att ett gott tålamod ännu en gång segrat i fiskesammanhang.
Adam får totalt en gärs och nytt personbästa på gädda 10,55kg 109cm.
Jag får sex mörtar och två löjor.
Detta innebär 327 poäng till Adam och 8 poäng till mig.
Adam passerar mig i totalen med 15 ynka pinnar men det spelar ingen roll vi är båda mycket lyckliga efter gårdagens fiske.
/Hasse
