Sagan om strupsnittsöringen!

När jag läste om strupsnittsöringen i boken Sötvattensfisk och Fiske som jag fick av mina föräldrar 1995 så väcktes en dröm om att en gång i framtiden kanske kunna fånga strupsnittsöring i Svenska vatten. Många gånger har jag suttit och dreglat över beskrivningar av arten som kanske skulle kunna finnas kvar någonstans i Jämtland efter att den av misstag sattes ut i några småvatten där på 60 talet.

För en vecka sedan slog den drömmen in!

I många år har det skojats och lite allvarligare pratats om strupsnittsöring och när Jörgen Wiklund faktiskt hittade dem när han skulle göra sin bok Sveriges sötvattensfiskar så fick jag ett tips om vart jag skulle leta.

Eftersom jag och Adam som vanligt inte kunde få till ett gemensamt fiskepass så fick jag ta med mig de ökända artfiskarena Robin, Kelvin, Gustav och Simon som inte var sena att haka på när jag sade att vi skulle fiska strupsnittsöring.

Eftersom det var exakt samma resesällskap som när jag åkte och fiskade indianlax så kunde ju ta mej fan ingenting gå fel!

Kelvin ser tämligen robust ut bredvid Simon!

Eller?

Efter 11 timmar i bil och Extermination dismemberment i högtalaren samt en förlorad os final i fotboll insåg vi att det var en bom i vägen där vi tänkte kört. tre kilometers vandring blev sex kilometer, mestadels uppför ett fjäll!

Som tur var hade vi packat extremt tungt och fick stanna och dricka många gånger.

Väl uppe var det inte så mycket tal om fiske utan snabbt upp med tält och sova.

Tidigt på morgonen ropar jag till mina kumpaner att det är dags att fiska, grusiga i ögonen men taggade till tusen kommer Robin och Gustav staplande ur tältet. Simon muttrar något från tältet om att strupsnittsöring är en myt och Kelvin syns inte till. 

Vi tre som är vakna mölar i oss varsin macka och skuttar ner mot sjön, vi inser att en björn skitit färskt utanför våra tält och legan påträffas mellan tälten och sjön! 

Robin och Gustav är så exalterade att de glömmer sina spö men de får manövrera håven när jag kastar med min spinnare.

Hugg direkt! En halvkilos fisk lossnar innan den når håven!

Ingen ser vad det är och nästa kast ger bara en efterföljare, men sen är det fast fisk!

En öring, nej en regnbåge, fisken håvas och först fattar vi ingenting... Den ser ut som en öring vid första anblicken men har små prickar på fenorna som en regnbåge. Sen blottar fisken de röda strecken på halsen!

Glädjevrål och trolldans utbryter i den norrländska skogen!

Den första bekräftade spöfångade strupsnittsöringen i modern tid är landad! Arten sattes i på 60 talet och sedan dess är det sporadiska rapporter om att ens fisken ska existera i Sverige. Men här ligger den i håven!

Eftersom vi är gentlemän så håller vi fast vid vår hederskodex att den som fångat arten slutar fiska tills de andra har arten.

Jag är övernöjd så jag bryr mig inte om att första fisken bara väger 210 gram, jag sitter på en stubbe och ler, art nummer 109 i Sverige för mig blir strupsnittsöring!

Gustav och Robin springer nu så fort dem kan till tälten haffar sina spö och väcker Simon och Kelvin en andra gång!

Jag lunkar så sakteliga mot tälten och visar lite bilder för grabbarna som nu fått eld i baken!

Men det hjälper inte, Gustav är snabb och hinner landa sin lagom till Simon hunnit ner till sjön.

Det är en mindre fisk och nu är det Robins tur att drilla. Spöböjet på UL spöt skvallrar om bättre fisk och när vågen visar 320 gram utbryter eufori i lägret, ett svenskt rekord är bärgat!

Nu är det bara Simon och Kelvin som fiskar medan vi andra tittar på.

Simon kniper snart en mindre fisk och därefter får Kelvin ett bra spöböj!

Jag fångar fisken säkert i håven och nu skuttar hela gänget runt som små troll på den norrländska myren! Vi har klarat det, 11 timmars bilfärd, två timmars vandring, en timmes läger, sex timmars sömn och en timmes fiske så har alla tagit sin första strupsnittsöring. 

Kelvins fisk väger hela 420 gram och slår därmed Robins knappt timme gamla rekord! Dessutom hugger Kelvins fisk på exakt samma spinnare som Robins gjorde!

Vi vet att Adam kommer nästa dag och funderar på om vi ska låta sjön vara nu men kommer fram till att vi ska fiska till alla har fått reg och sen ge oss. Det ska ju dessutom finnas röding i sjön enligt Jörgens nätfiske rapport. Röding saknar alla utom jag och det bedrivs en del fiske på den större öppna delen av sjön.

Efter några timmars fiske och ett varv runt sjön tar vi en lunchpaus. Det är bara jag som nu saknar regget och vi beslutar oss för att fiska en liten stund till, jag fångar ganska snart en fin fisk på 370 gram och 34cm.

Det nappar mycket precis på slutet men vi beslutar oss för att nu låta fisken vara åt Adam och alla andra tänkbara fiskare som vi är säkra på kommer att åka upp så fort de hör talas om vår fångst.

Det blir en mycket munter matstund innan vi packar ner våra tält och påbörjar den helvetiska vandringen ner för berget. Denna gången är det dock betydligt gladare fiskare som tar sig längs grusvägen mot bilen.

Färden hem pågår hela natten och när vi kommer fram är det tidig söndagsmorgon. Vi har varit borta 48 timmar, gått 55000 steg per person, åkt bil i 22 timmar och fångat varsin ny art, reg och två svenska rekord.

Hela söndagen ligger samtliga utslagna på varsin soffa med ett stort leende, det här äventyret kommer vi minnas länge!

Strupsnittsöring blir inte bara ny art för storfiskregistret utan även ny art för ligan och jag slår mitt första rekord en gång. Poängen blir densamma som för indianlax då både svårighet och storlek är jämförbara.

Strupsnittsöring (STRUP) 30p +10p/hg

Totalt får jag 3 strupsnittsöringar

210g 32cm ny art på ligan och ligarekord både längd och vikt.

liten

370g 34cm ligarekord längd och vikt samt storfiskreg.

Dessa tre fiskar ger mig fina 1640 poäng. Det tar mig förbi både Petter och Iris upp på femte plats i årets Fiskeligan.

Dagen efter anländer Adam med söner och vi vet att de har fångat fisk, de påträffar dessutom Lars Örnskov och tipsar honom om hur man ska fånga dem, men det är en helt annan historia som ni får höra om en annan gång!

/Hasse