Kraaaaaaa, små snultror! Lysekil stod i brand, en doft av ammoniak närmade sig Norra hamnen, högljudda vingslag i fjärran närmade sig, en stor svart fågel som närmade sig Norra hamnens bryggor syntes i månljuset i horisonten, fågeln kom allt närmare och himlen blev kolsvart och började mullra, en rejäl smäll på bryggan och fågeln hade landat som sedan följdes av ett öronbedövande kraaaaaaa och människorna i närheten sargades till döds, Skarvkufen hade anlänt... Han kraxade VAAARRR ÄÄÄÄRR NIIII SMÅÅÅ RRRRINGBUUUUKAAAAAARRRR!?.
Han började lysa ner längs sidan på första flytbryggan men det var ont om sockertare och dålig sikt eftersom senaste tidens lappmögel, efter ca en timme så bestämde han sig för att be till havsguden Ægir och flyttade till nästa brygga som är ett stort bryggkomplex som förbinds till land med en bro, han började leta längs utsidan och av bryggan men där var dålig sikt och brusigt på vattenytan, hoppet började svikta men den envisa gamla Skarvkufen bestämde sig för att lysa på insidan av bryggan, efter ungefär 10-15 meter från bron så såg han plötsligt något på ett på ett sockertareblad som såg ut som en knöl, han tänkte att det säkert var en korall, havsnejlika eller sockertarerot men han markerade ändå platsen med ett Ægirkors och skyndade sig till baljan för att sätta på en liten bit havsborstmask på storlek #20 kroken och gick tillbaka till Ægirkorset och nu såg han vad det var för varelse.
Det var en tångringbuk! Han lirkade i 2-3 minuter för att få kroken att hamna i rätt läge framför fisken och när han hade fått det så tittade han bort men han såg i vänstra ögonvrån hur fisken sög in masken i sin stora mun och han gjorde omedelbart mothugg och ett rejält glädjevrål som hördes ända till Norge hördes, art nr #72 var säkrad och den var robust också så han ringde den lilla små snultran Axel för att han skulle komma och ta bra foto.
En kort stund senare kom den lilla små snultran kallsvettig av skräck i ansiktet och den gamla Skarvkufen kraxade högljutt TAAAAA BRRAAAAA BIIILDEEERRR AAAANNAAAARRRS BLIIIIIRRR DUUUU SKAAAAAAARRRVMAAAAT!
Axel hade inget annat val än att lyda och tog bra foton på den leende Skarvkufen medans tångringbuken sög sig fast på hans fingrar. Axel som fortfarande saknar tångringbuken ville låna pannlampan för att leta men efter en halvtimme ungefär så gav han upp och gick med på att transportera tångringbuken i en balja tillbaka till sitt hål för att sedan ta med den till ett akvarium i labbet på skolan dagen efter där den fick namnet Gyrmir och mättes till 7,6 cm och uppskattades till ca 9 g.
650 poäng och upp i ligaledning - tack Gyrmir!
/Skarvkufen
