På kyllingaben!

Idag kände jag att det skulle kunna bli en riktigt fet piggvar eller kanske en skäggsimpa!?!

Sagt och gjort jag trotsade kyla och dimma och begav mig ner till havet.

Väl framme var det helt stilla och dimman låg tät, det var kolsvart och bara fjärran ljus från staden och min dykarlampa lyste upp dimman.

Men en liten vit kanin syntes tydligt hoppade omkring på stranden mitt bland ett tiotal vanliga bruna kaniner som bara syntes som små skuggor med lysande ögon.

Jag fattade mitt piggvarsspö och tog med vattenkikaren.

Vattnet var klart och kikaren användes mest till att transportera mina pimpelspö och burken med kräftstjärtar.

Till en början var det kanske en sikt på 10 meter i dimman men allt eftersom jag vadade längre ut blev det kallare och en tätare dimma svepte in mot land.

Jag fann mig desorienterad och en kall kår gick längs ryggen när jag fick en skräckfilmskänsla av tystnaden, mörkret, det kalla vattnet, den täta dimman som slickade mitt ansikte och tanken på alla som någon gång fallit offer för havets lynniga vatten smög sig på.

Jag får syn på dagens första fisk och ruskar av mig den olustiga känslan.

Det är ett fint sandstubb och jag plockar fram pimpelspöt med storlek 14 kroken.

En liten bit kräftstjärt är oemotståndlig och snart lyfts fisken in!

En praktfull sandstubb på 7,2cm blir betesfisk.

Det är nu en riktigt tung och kall dimma som hotfullt väller in över mig och land och olustkänslan kommer snabbt tillbaka.

Viljan att leta vidare efter drömfisken kämpar emot tanken på vålnader i vattnet och när tidvattnets strömmar börjar plaska mot dolda stenar i dimman känns det inte längre kul.

På kyllingaben tar jag mig in mot land som jag bara kan lokalisera med hjälp av stadens fjärran ljus som lyser upp dimman.

En liten stund till slits jag mellan tanken på monstervaren och spöken i dimman men specialeffekterna naturen bjuder på tar överhanden och det trygga hemmets varma vrår lockar nu överväldigande starkt.

Jag tar mitt pick och pack till bilen och åker hem med svansen mellan benen.

Det är sällan jag är mörkrädd och jag älskar att sova under bar himmel men idag var det riktigt riktigt läskigt att vada ensam i mörkret, dimman och det kalla vattnet.

Det blir bara 1 sandstubb på 7,2cm och 10 poäng idag men det var en häftig upplevelse att vada själv i dimman och mörkret.

Nästa gång tar jag med en kompis ;)

/Hasse