Fiskeligan: Portugal Dag 3. Regn, regn och en överaskning.

lördag 28 mars 2015

Portugal Dag 3. Regn, regn och en överaskning.

Smatter smatter på rutan. Jaha, det kan regna i Portugal också. Extra tråkigt för idag var dagen då vi skulle möta upp med "the bassman" Fernando. Fernando är en helt bass-tokig portugis som kan sina vatten utan och innan. Han är inte hoppfull... Vi åker tillbaka till samma damm som vi var vid första dagen. Regnet dryper ner. Borta vid horisonten ser man små blå hål av hopp, men dom stannar där dom är. Det jiggas, poppas, flugas och wobblar. Sträcken vi går ser giftig ut, men bassen håller sig på sin kant. Surandes.
Ett par timmar går och vi är sura igenom regnkläderna och fisklösa. Dags att ge upp. Vi sätter oss i bilen och kör de slingriga små leriga vägarna mot en väntande lunch. Då bryter solen igenom... Vi bestämmer oss för att inte stressa utan njuter av en superlunch på en pittoresk liten vägkrog. Under lunchen berättar Fernando om att han inte tror att bassen kommit igång trotts solskenet, utan vi borde tänka om. Han börjar tala om en ny art som kommit nedströms ifrån Spanien, gös. Den började dyka upp för två år sedan och redan har det börjat komma upp stora gösar i näten runt Mertola. Området som han föreslår för gösfisket är samma plats som vi har fått tips om staksill och multe. Det kändes som en bra plan B.
Solen skiner fortfarande när vi ätit färdigt, så vi beslutar att åka och byta om först. Men universum fungerar som det gör, och precis när vi hämtat upp Fernando igen och kör emot fiskeplatsen börjar det regna igen. Som tur är ser området vi anländer helt underbart ut. Ett gammalt kvarnområde bildar en rad strömmar och bakvatten här regerar inte salmo Trutta. Här är det istället multar som står i strömmen och hoppas i forsarna och Karpar står och slöar i det lugna bakvattnet. Längst inne emot kvarnmuren står en barb och skrämmer skiten ur mig när den plaskar till. Och nere vid den stora strömkanten står hungriga jägare och väntar...
Jag har bara hunnit komma in i moderat multefrossa innan första bassen synar strandkanten nere hos pojkarna. Inga jättar, men roliga små jägare hungriga efter jigg och vobbler. Dan plockar en inne i strömmen, och på nästa kasst sitter den. Fisken som visar att Lucioperca har satt tänder i vår kära flod. Spännande och lite oroväckande. Men floden är redan fylld till brädden med invasiva bytesfiskar till gösen, främst löja och ruda. Och tanken på möjligheten till lite bonus gösar under resan gör fisket än lite mer spännande.
Men mina tankar dröjde sig kvar på staksillen, någonstans där ute står på väg upp mot sin lekplats. Testar det mesta i min draglåda i små strömmar och bakvatten. Ett litet minne viskar till ifrån förra året. Vi fick då reda på att portugisernas vapen mot multen i floden är en liten spinnare, agnad med mask, dragen efter ett flöte. Saknar mask och flöte, men en gammal Droppen ligger kvar in min ask. Kastar ut och studerar gång på gång spinnaren ignoreras av multarna i strömmen. Går ner till pojkarna igen och får tack och lov på dagens enda fisk. En portugisisk bass på svensk Droppen. den funkar på allt! Utom multen då...
Kvällen slutar fint med att vår guide Fernando får sina första gösar. En regnig dag går mot sitt slut. Trots att det bara blev en liten bass för mig känns det som en bra dag. En ny fiskeplats med nya fiskemöjligheter och roliga fångster bland mina vänner sammanfattar. Saknas bara en staksill... En bass 0,4 blir allt för min del.