Fiskeligan: Portugal Dag 4. En metesanalfabets bekännelser del. 2

måndag 30 mars 2015

Portugal Dag 4. En metesanalfabets bekännelser del. 2

Vädergudarna hade äntligen gett med sig för vårat svärande, solen var tillbaka.

Idag var det mete i floden på tapeten. Drömmen för dagen var flodens barbar (som i fisk, inte Arnold). Men man vet aldrig riktigt vad man får får på en maggotagnad krok här, och däri ligger den stora spänningen. Även fast vi är några mil ifrån havet har tidvattnet stor påverkan på floden. Det är lite surrealistiskt med en flod som först rinner nedströms för att sedan plötsligt ändra riktning och ser ut att rinna uppströms. Med tidvattnet följer en rad olika fiskar med upp ifrån havet, främst multar, men även havsabborrar, staksill och havsnejonöga. Den sistnämnda är fortfarande rätt vanlig här nere och är föremål för ett småskaligt yrkesfiske. Nejonögonen säljs till lokala restauranger för ungefär 35 euro stycket. Restaurangerna serverar dem som dem stora lokala delikatessen i en sås gjord på blodet ifrån nejonögat. Smakar lite som svartsoppa ungefär.

700 kronors fisk, en rejäl havsnejonöga.

Tänkte ge feedern ett försök till och fifflar upp mitt nappalarm. I väntan på napp roar vi oss med lite flötmete. Men man behövde inte vänta så länge. Det börjar pipa och tjuta ifrån larmet när något drar ut lina ifrån mitt spö. Men innan man knappt hunnit reagera slutar det, och fisken verkar ha spottat ut kroken. Detta upprepar sig ett antal gånger. Den enkla lösningen på problemet är att helt enkelt sitta med spöet i handen, men jag vill verkligen få detta att fungera. Så jag fifflar vidare med tackel och larm utan att riktigt veta vad jag håller på med.

Under tiden har pojkarna kommit igång med sina flötmeten. Flodens gissel, rudan, är på plats. Floden kryllar med denna inplanterade art, och den växer sig ganska stor. Nu verkar det dock bara vara små på plats, cirka 1 hg. Även små karpar hälsar på och löjorna är ständiga agntjuvar. Fisket går med andra ord inte så bra.

Nu plingar larmet igen.. Och det slutar inte? Går fram och mothugget sitter? Det FU!NKAR?! Bara det var en liten seger. Men vad som kommer upp gör det till stor seger, EN MULTE! Dessa små jävlar har retat mig sedan jag satte foten i Portugal, och man ser dom överallt. Dom hoppar i floden, står likt harrar i strömmen och lurar i bakvattnen. Alltid totalt ointresserade av man man erbjuder och väldigt lättskrämda. Och så har den bestämt sig för att nappa på det fiske som jag känner mig som mest osäker på. Seger. Du min vän blir lunch.

Sen börjar det hända saker. Thomas får en art som är en klar favorit i floden, vilken får mig att glömma mitt bottenmete och slänga mig över flötmetet. Och där satt den, Ligans första solabborre! En liten jänkare utplanterad lite här och där i Europa. Bilden gör den inte rättvisa.

För efter en god lunch (multe med pulvermos) beger vi oss tillbaka till kvarnområdet där vi var i går, denna gång i fin eftermiddagssol. Att multen tog på maggot har gjort mig lite hoppfull att få de som smyger i strömmen och i bakvattnen. Smyger på dem med flöte och krok. Kastar med jämna mellanrum ut en handfull maggots. Ignorans. Jaja, allt är som vanligt då.

Nästa pip sitter också. Nu börjar småbarbarna nappa. Dom ligger på ungefär 2 hg, men precis som förra året är det så stora vi får denna dag. Att man inte ens får någon på över halvkilot känns konstigt, för det kommer upp ett antal. Alla väger cirka 2 hg. Här finns mycket att upptäcka, för en större barb har varit en dröm sedan barnsben. Kanske ett miljöombyte?

Det får bli feeder nere hos bassarna istället. Dom är på plats och medan jag riggar upp kommer det upp den ena och den andra på pojkarnas jiggar.

Ingen jättesuccé när man sammanfattar, men ett par segrar. Jag har fått en av flodens multar. Och framför allt har jag fått lite självförtroende med bottenmetet! Får bli lite i Sverige till våren..

Det dröjer inte länge fören det börjar nappa för mig heller, och nu sitter fiskarna bättre. Verkar mest som att det var småfisk framme i morse, för nu är fiskarna lite större. Som jag sa innan kan rudorna i floden bli ganska stora. Förra året fick vi upp många över ett kilo, men i år lyste de fiskarna med sin frånvaro utav någon anledning. Men nu får jag ett par okej i alla fall.

Småbarbarna är återigen på plats, men dom blir inte större! Men jag har vansinnigt kul, varför gjorde jag inte detta igår? Kvällen lägger sig snabbt och gösarna lyser med sin frånvaro.